Hejsan! Sitter i Lenas soffa, hon snackar om någon "Challaballa"-snubbe. Förstår inte alls vad hon snackar om. Anna är också här. Hon sitter och pillar på min mobil, verkar väldigt förvirrad och inte speciellt nöjd med någonting alls. Nu sitter dom och viskar. Nej, nu börjar Lenas fötter rappa och sjunga, hon är så jävla konstig. Men det är bara charmigt (ibland). Detta är Johanna som skriver by the way. Eller iofs, vem skulle det annars vara, Berit? Knappast, hon är på kemtvätten på lördagagseftermiddagar. Nu sitter Anna och Lena och improviserar någon låt. Anna förklarar att hon känner sig lat och oansvarig. Poor thing.. Lena vill göra en hiphop-låt. Anna har gitarren, spelar i stil med "Slapping da bass". Förstår ni vad jag får stå ut med? Ni skulle sett dom, alltså dom är fan ta mig inte kloka, jävla retards. Anna blev kissig eller bajsig nu så hon gick på toa. Kvar är jag och Lena. Awkward? Tell me about it, stämningen är inte på topp precis. Lena sjunger en deprimerande låt och jag börjar snart skrika av frustration. Vad ska hända härnäst? Anna kommer tillbaka, hon tar på sig hatten och intar soffan i form av snúsmumriken. Nu kommer Berlie. Han slickade lite på fatorn, how precious. Lena sjunger nu en alldeles förtjusande låt och Anna gungar med i takten. Nu börjar Lena improvisera igen, stämningen ändras drastiskt. Oh my god, dessa människor kommer väl dra med mig in på psykákuten om jag fortsätter umgås med dom. Hehe, men dom är väl ganska rara emellanåt. Speciellt när dom sitter och spelar på den lilla Hannah Montana-gitarren. Så jäkla adorable, sjunger Miley Cyrus låtar med fejkad inlevelse. Oh jag sjöng just en stämma, det lät fint. Hejdå!
/Johanna McGrane
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar